Enhetlig behandling av skatteskulder i kapitalunderlaget

Beskrivning av problemet

Dagens regler för beräkning av kapitalunderlaget vid räntefördelning och avsättning till expansionsfond innebär att olika typer av skatteskulder och skattefordringar behandlas på olika sätt. Reglerna kan leda till att kapitalunderlaget blir lägre än vad som motsvarar de ekonomiska värdena i verksamheten, vilket begränsar den skattskyldiges möjligheter att utnyttja reglerna om positiv räntefördelning och avsättning till expansionsfond. Syftet med regeln är att säkerställa att verksamheten inte visar ett för högt eget kapital jämfört med det verksamheten faktiskt har.

Problemet består i att vissa poster som endast delvis motsvarar en faktisk ekonomisk skuld behandlas som om de utgjorde en fullständig skuld. Exempelvis ska periodiseringsfonder och ersättningsfonder tas upp till 100 procent som skuld, medan expansionsfonden tas upp till 79,4 procent, motsvarande den skatt som belastar fonden. När dessa poster senare återförs till beskattning kommer emellertid en del av beloppen, efter att skatt betalats, att tillfalla företagaren som eget kapital. Dagens regler beaktar därmed inte fullt ut den ekonomiska innebörden av dessa poster vid beräkningen av kapitalunderlaget.

Samtidigt behandlas vissa tillgångar på motsatt sätt. Medel på exempelvis skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto får endast tas upp till 50 procent vid beräkningen av kapitalunderlaget, trots att de utgör tillgångar i näringsverksamheten. Även detta bidrar till att kapitalunderlaget kan bli lägre än verksamhetens faktiska ekonomiska ställning motiverar.

Denna olika behandling innebär att skulder i högre grad minskar kapitalunderlaget än vad motsvarande tillgångar ökar det. Resultatet blir ett lägre kapitalunderlag än vad som ekonomiskt motiveras, vilket kan leda till att företagaren får ett lägre positivt räntefördelningsbelopp eller i vissa fall negativ räntefördelning vilket kan innebära högre beskattning och sämre likviditet.

Reglerna innebär därför att kapitalunderlaget inte fullt ut speglar företagets faktiska ekonomiska ställning. Detta skapar sämre skattemässiga villkor för enskilda näringsidkare och innebär en onödig komplexitet i regelverket genom att olika skatterelaterade tillgångar och skulder behandlas enligt olika principer utan att det finns en tydlig ekonomisk motivering.