Revidera och harmonisera artskyddsförordningen
Område
Jordbruk, skog och fiske
Regelverk
Artskyddsförordningen (2007:845) genom vilket Sverige genomfört EU:s fågeldirektiv (2009/147/EG) gällande reglerna för bevarande av vilda fåglar och som syftar till att skydda vilda fåglar och deras livsmiljöer inom EU.
Verksamhet
SNI-kod 01 – Jordbruk, skogsbruk och fiske. Förslaget berör både stora och små företag inom jord- och skogsbruk med åtföljande effekter för förädlingsledet med till exempel sågverk och pappersindustrin. Regelverket i berör i princip alla som bedriver skogsbruk, men även jordbruket kan beröras, med tanke på fåglar och mängden fågelarter är många och lever i vilt skilda typer av naturmiljöer. Reglerna berör och påverkar verksamhet som är internationellt konkurrensutsatt i slutändan.
Beskrivning av problemet
Kraven i fågeldirektivet har i Sverige implementerats genom 4 §
artskyddsförordningen. Denna bestämmelse ligger i sin ordalydelse nära artikel 5 i fågeldirektivet. Förbudet att störa fåglar anses dock i Sverige även innebära ett förbud att försämra fåglarnas livsmiljöer, om försämringen kan påverka fåglarnas population. Det beror bland annat på en skrivning i en författningskommentar till artskyddsförordningen, där det anges att även en negativ påverkan på en livsmiljö kan innebära en störning. Följden har blivit ett generellt förbud att försämra livsmiljöer för vissa fåglar. Förbudet
gäller även utanför skyddad natur och Natura 2000-områden och tar inte hänsyn till att nya livsmiljöer ständigt återskapas i skogslandskapet.
Sverige tillämpar således fågeldirektivet på ett sätt som träffar skogsägare mer extensivt än vad som är fallet i andra EU-länder. Inte i några andra EU-länder förekommer samma typ av förbud att bruka hela skogsområden året runt och i skogar som inte har ett områdesspecifikt skydd. Den viktigaste skillnaden mot andra länderär sannolikt inte själva utformningen av lagtexten utan hur vi tolkar det centrala begreppet störning. Inom ramen för den svenska tillämpningen följer det att försämringar av livsmiljöer genom störningar kan uppstå oavsett när på året det sker.
Förenklingsförslag
Reglerna i artskyddsförordningen (2007:845) och de delar i artikel 4 §, som införts för att omhänderta fågeldirektivets artikel 5, bör ändras och de bör i stället införas skrivningar som mer stämmer överens med EU-direktivets formuleringar. Lydelsen i direktivet avseende störningar utgår från begreppet – signifikant – vilket närmast kan ses som en väsentlig eller betydande påverkan kopplat till förutsättningar för en arts bevarande. Den svenska versionen och förordningstexten tar däremot utgångspunkt från att en
störning ”inte saknar betydelse”, vilket vidgar möjligheten till en vidare tillämpning av reglerna och omfattar därmed en vidare krets av möjliga situationer.
Bedömd effekt av förslaget
Förslaget kommer leda till en mer rättssäker och förutsägbar process avseende artskyddet för alla mark- och skogsägare som berörs av regelverket idag och för den verksamhet som de bedriver. En anpassning av regelverket till motsvarade regler i vår omvärld bör kunna ge fortsatt goda förutsättningar för arbetet med artskydd och samtidigt inte förhindra
markägare från att kunna bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt.
I sammanhanget rör det sig om stora ekonomiska vinster och värden som följer med att jord- och skogsägare inte hindras att bruka sin mark med olika inskränkningar som de riskerar att inte få någon ersättning för i slutändan.