Säkerställ fri rörlighet för sjöpersonal genom lättnader i språkkrav
Regelverk
STCW‑konventionen, kod A‑V/2 (ställer krav på att personal på passagerarfartyg ska kunna kommunicera effektivt med passagerare, bland annat på ett språk som är lämpligt för de nationaliteter som dominerar på rutten, samt i fartygets arbetsspråk.)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 om genomförande av ISM‑koden.
Fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), 4 kap. 31 §
Verksamhet
Sjötransport – SNI 50
Beskrivning av problemet
I Sverige finns krav på att tala ett skandinaviskt språk ombord på passagerarfartyg som trafikerar Skandinavien, trots att EU-lagstiftningen endast kräver ett gemensamt språk ombord (så kallat ISM-språk). Enligt förslagslämnaren är detta krav otidsenligt och speglar varken dagens passagerarsammansättning eller den tillgängliga rekryteringsbasen för sjöpersonal.
Kravet utgör ett hinder för att anställa personal från andra EU-länder eller personer med utländsk bakgrund som inte behärskar ett skandinaviskt språk tillräckligt väl. Enligt förslagslämnaren är krav på att alla ombord ska kunna tala skandinaviska inte en säkerhetshöjande åtgärd, utan innebär en överimplementering av EU-lagstiftningen. Enligt EU-lagstiftningen är det viktigt att besättningen talar samma språk och kan kommunicera med passagerarna, men på flera färjelinjer är andelen skandinavisktalande passagerare bara en bråkdel av det totala antalet.
Förenklingsförslag
Att fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), 4 kap. 31 § ändras genom att sista delen (”och, om fartyget trafikerar Skandinavien, ett skandinaviskt språk.”) stryks.
Den nya lydelsen i 4 kap. 31 § skulle då bli ”Sjöpersonal som tjänstgör på ett passagerar- eller ro-ro- passagerarfartyg ska ha fullgjort godkänd utbildning för tjänstgöring på sådana fartyg och behärska engelska.”
Bedömd effekt av förslaget
Dagens krav medför kostnader då sjöfarten på grund av språkkravet inte kan anställa personer som exempelvis står långt från arbetsmarknaden, men som skulle passa bra i yrket. Regeln innebär dessutom att fri rörlighet av arbetskraft inom EU försvåras på passagerarfartyg som för svensk flagg och trafikerar Sverige. Vidare omöjliggör det för svenska rederier att flytta personal inom sin egen flotta då exempelvis en engelskt utbildad kapten inte talar skandinaviska. En förändring skulle öka konkurrenskraften hos svenska rederier.