Flexiblare regler för vattenuttag som följer tillgången av vatten
Regelverk:
- 11 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)
- 19 § 9-10 förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter
Verksamhet:
SNI-kod 01 - Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill
Beskrivning av problemet
Tillgång till vatten är en förutsättning för att bedriva olika former av lantbruk. I takt med ett förändrat klimat blir det allt viktigare att säkerställa vattenförsörjningen för att minska produktionsrelaterade risker.
Bevattning utgör ett viktigt verktyg för att trygga skörden under torra år och för att säkra både kvantitet och kvalitet även under normala odlingsförhållanden. Uttag av vatten för bevattning kan ske genom direktuttag från yt- eller grundvattenkällor, eller genom att samla vatten i dammar under perioder med högre flöden.
Regelverket för vattenuttag består av flera delar, där olika rättsliga förfaranden kan bli aktuella beroende främst på den uttagna volymen. Det nuvarande regelverket upplevs som begränsat i sin flexibilitet, även i situationer där vattentillgången är god och flödena höga. Den begränsade flexibiliteten kan leda till ökade kostnader och ökad osäkerhet i lantbruksverksamheten.
Enligt gällande lagstiftning kan vattenuttag kräva anmälan eller tillstånd beroende på omfattning och påverkan. Vissa uttag kan regleras enligt 11 kap. 12 § miljöbalken, om det är tydligt att varken allmänna eller enskilda intressen påverkas negativt.
I förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter 19 § 9-10 anges gränserna för vilka volymer som kan tas ut med en anmälan. Det framgår även att över dessa volymer behöver verksamhetsutövaren söka tillstånd.
För lantbrukare upplevs tillståndsprocessen som resurskrävande och komplicerad. Även vid god vattentillgång, exempelvis under vinterhalvåret eller vid uttag från stora vattendrag, saknas det idag möjlighet till förenklade förfaranden. Det finns därför ett behov av att anpassa regelverket så att det möjliggör ett mer ändamålsenligt och hållbart nyttjande av överskottsvatten, utan att äventyra miljöhänsyn eller rättssäkerhet. Detta skulle kunna bidra till ökad motståndskraft i livsmedelsproduktionen, särskilt i områden där bevattning redan är en avgörande del av odlingsstrategin.
Förenklingsförslag
Utöka tillämpningen av 11 kap. 12 § miljöbalken
Idag finns möjlighet till undantag från tillståndsplikt om vattenuttaget är av ringa betydelse. Det föreslås att detta undantag blir tillämpligt i fler fall, särskilt när det finns god tillgång till vatten. Bevisbördan ligger visserligen på den som tar ut vattnet, men kravet på att visa att uttaget är "ringa" är i praktiken ofta för högt ställt, även i situationer där vattenbrist inte föreligger.
Justera volymgränserna i 19 § 9-10 förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter
De volymer som idag gör att ett vattenuttag blir anmälningspliktigt föreslås kunna höjas i vissa fall, till exempel när uttaget sker som påfyllning till bevattningsdammar under perioder med högt flöde eller när uttag görs från större sjöar och vattendrag (såsom Vänern, Vättern och Göta älv) där miljöpåverkan är liten även vid torka.
Inför en särskild undantagsregel likt "Attefall"-modellen
Skapa en regel som tillåter vissa typer av vattenuttag utan krav på anmälan eller tillstånd, under förutsättning att vattenflödet är högt vid uttagstillfället och att ingen betydande miljöpåverkan kan förväntas. Detta skulle ge ett tydligt och rättssäkert undantag för låg risk-verksamheter, på liknande sätt som Attefallsåtgärder fungerar inom plan- och bygglagen.
Bedömd effekt av förslaget
En ökad tillgång till vatten kan förbättra förutsättningarna för att bedriva och utveckla verksamheter inom lantbruket, bland annat genom ökad förutsägbarhet i produktionen. Samtidigt kan en förenklad hantering minska den administrativa belastningen för berörda företag. Genom att regeltillämpningen koncentreras till situationer där miljö- eller resursriskerna är som störst, kan effektiviteten i systemet öka utan att regelverkets övergripande syfte äventyras.