Harmonisera behörighetskrav för sjöfolk

Beskrivning av problemet

Problemet med dagens svenska implementering av behörigheter för sjöpersonal är tudelat.

1. Den internationella regleringen ger två alternativa vägar för att uppfylla praktikkravet för den högsta nautiska behörigheten:

• 24 månaders sammanlagd praktiktid, där minst 12 månader ska ha tjänstgjorts som överstyrman, eller
• 36 månaders tjänstgöring som styrman, utan krav på att en viss del ska ha varit i rollen som överstyrman.

I Sverige har endast det andra alternativet – kravet på minst 36 månaders praktik – införts i den nationella lagstiftningen. Det första, kortare alternativet med 24 månader inklusive överstyrmansperiod, tillämpas inte i dagsläget.

Utöver det kravet på längre praktik innehåller svenska regler också särskilda krav på i vilken typ av fart praktiken ska fullgöras:

• Minst 18 månader av praktiktiden måste genomföras i annan närfart än mellan hamnar i Öresund, alternativt i mer vidsträckt fart (dvs. trafik utanför strikt inrikestrafik i Öresund).
• Av dessa 18 månader ska minst 12 månader ha tjänstgjorts som överstyrman (eller som förste fartygsingenjör) på fartyg med en bruttodräktighet om minst 3 000.

Problemet är att praktiktiden i Sverige är 12 månader längre än det internationellt tillåtna minikravet. Denna förlängda praktikperiod medför en konkurrensnackdel för svenska fartyg eftersom det resulterar i högre personalkostnader jämfört med rederier i andra länder som tillämpar den kortare praktikperioden.

2. För att erhålla den högsta nautiska behörigheten inom sjöfart i Sverige, sjökapten eller sjöingenjör, krävs i dag en fullständig högskoleexamen. I flera andra länder tillämpas dock en alternativ modell där det räcker med att personen, utöver eventuell examen, kan uppvisa att samtliga krav enligt STCW-konventionen är uppfyllda.

I praktiken innebär det andra problemet att vissa individer som inte har slutfört en svensk högskoleexamen söker sig till exempelvis norska lärosäten, där de kan tillgodoräkna sig svenska kurser. Därefter ges möjlighet att erhålla en norsk behörighet baserad på ett intyg som styrker att STCW-kraven uppfylls. En sådan internationell behörighet ger rätt att tjänstgöra även på svenska fartyg. Det finns även exempel på personer som påbörjat men inte slutfört svensk utbildning och därefter lämnat branschen helt. I dessa fall riskerar sjöfartssektorn att gå miste om värdefull kompetens och investeringar i utbildning.