Harmonisera regler om vilotid för sjömän med EU
Regelverk:
- Lag (1998:958) om vilotid för sjömän
- Fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
- SCTW-konventionen (International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers)
Verksamhet:
SNI-kod 50 - Sjötransport
Beskrivning av problemet
I den uppdaterade STCW-konventionen, som godkändes i Manila år 2010, finns regler om vilotid för sjömän. Konventionen inkluderar möjlighet till lättnader i reglerna om vilotid med syfte att möjliggöra effektiv fartygsdrift. Denna möjlighet har dock inte implementerats i Sverige. Den svenska lagen (1998:958) om vilotid för sjömän anger att vilotiden kan delas upp i maximalt två perioder. Detta innebär att 10 timmar vila per löpande 24-timmarsperiod ska delas upp på maximalt två perioder och den ena perioden måste vara minst 6 timmar. Det resulterar i att det upplevs som komplicerat att planera rutter och tider för att uppfylla vilotidsreglerna utan att behöva anställa ytterligare personal ombord.
Det internationella regelverket tillåter att vilotiden kan delas upp på maximalt tre perioder samt att överbefälhavare kan undantas från vilotiderna då de har ett varierat schema och många korta raster, speciellt på kortare rutter. Detta undantag underlättar schemaläggning och minskar antalet extrapersonal som annars behövs.
Regelverken är en del som styr vilken flagg ett fartyg seglar under. De svenska regelverken påverkar branschen så pass mycket att svenska fartyg seglar under exempelvis dansk flagg i stället för att på så sätt verka under danska lagar. Detta resulterar i att Sverige går miste om skatteintäkter samt att totalförsvaret går miste om fartyg som skulle kunna segla under svensk flagg.
Förenklingsförslag
Tillämpa möjligheten att i enlighet med STCW-konventionen kunna dela upp vilotiden på maximalt tre perioder, i stället för nuvarande två, och möjliggör undantaget gällande vilotider för överbefälhavare.
Bedömd effekt av förslaget
En mer flexibel tillämpning av vilotidsreglerna skulle möjliggöra effektivare schemaläggning ombord, vilket i sin tur kan minska behovet av extrapersonal. Detta skulle stärka svenska rederiers konkurrenskraft och kunna bidra till att fler fartyg registreras under svensk flagg. På sikt skulle en ökning av svenskflaggade fartyg inte bara gynna näringen ekonomiskt utan även stärka totalförsvaret genom att fler fartyg blir tillgängliga för nationella beredskapsbehov.