Säkerställ avdragsrätten för importmoms
Regelverk:
- 2 kap. 2 § tullagen (2016:253)
- 13 kap. 6 § och 14 kap. 36 § mervärdesskattelagen (2023:200)
Verksamhet:
Verksamheter som importerar varor från ett eller flera länder utanför EU. Det inkluderar varuägare, transportörer, lagerhållare och tullombud.
Beskrivning av problemet
Den som importerar varor är i normalfallet skyldig att betala importmoms. Vanligtvis betraktas köparen som importör och denne har då rätt att dra av momsen på liknande sätt som vid inhemska köp. Vid brister i hanteringen av importen kan dock avdragsrätten för importmomsen gå förlorad. Detta innebär att varken transportören eller den faktiska köparen kan göra avdrag även om båda bedriver momspliktig verksamhet. Detta leder i praktiken till en kostnadsökning motsvarande momsen. Mellan 1000–3000 debiteringsbeslut årligen bedöms vara sådana där Tullverket anser att företag haft bristande efterlevnad av tullregelverket gällande import, tullager, tillfällig lagring och transitering.
Den nuvarande svenska tillämpningen innebär att avdragsrätten för importmoms kan nekas om tullagstiftningen inte följs korrekt. Detta kan skapa en så kallad inlåsningseffekt, där momsen inte går att återfå. I flera andra EU-länder finns möjligheter att korrigera brister i efterhand, vilket minskar risken för inlåsning och medför att liknande effekter inte uppstår där. Skillnaderna i hantering kan påverka konkurrensvillkoren för svenska företag negativt.
I vissa fall kan fel i tullhanteringen i Sverige få betydande ekonomiska konsekvenser för företag, särskilt när det rör sig om stora importvärden. Detta kan ske även om felen är oavsiktliga och har uppmärksammats av företagen själva. Mot bakgrund av att momssystemet är utformat för att momsen inte ska belasta företagen, utan bäras av slutkonsumenten, har frågan väckt uppmärksamhet. Skatteverket har uppmärksammat situationen och uttryckt behov av en eventuell lagändring. Sveriges exportberoende och den ökade internationella konkurrensen, bland annat till följd av Brexit, förstärker behovet av att se över regelverket. Enligt en internationell jämförelse kan det konstateras att länder som t.ex. Danmark, Tyskland och Nederländerna tillämpar reglerna så att denna inlåsningseffekt aldrig uppstår.
Förenklingsförslag
Den nuvarande inlåsningseffekten där fel aktör får stå för momskostnaden kan hanteras genom att införa en särskild bestämmelse i den svenska mervärdesskattelagen som möjliggör avdragsrätt i dessa typer av situationer. Enligt förslagsinlämnaren förväntas en sådan förändring inte påverka statens intäkter från mervärdesskatten.
Förslaget omfattar två ändringar i mervärdesskattelagen (2023:200). Den första avser ett tillägg av en ny punkt i 13 kap. 6 §, vilket innebär att en beskattningsbar person får göra avdrag för den mervärdesskatt som Tullverket har påfört en annan person vid import, under förutsättning att den påförda skatten är hänförlig till en vara som den beskattningsbara personen har förvärvat, omsatt eller mottagit.
Den andra ändringen gäller ett tillägg i 14 kap. 36 § och innebär att återbetalningsrätt införs för skatt som Tullverket har påfört en annan person vid import, i de fall skatten kan kopplas till en vara som den skattskyldige har förvärvat, omsatt eller mottagit.
Bedömd effekt av förslaget
När felhantering av företag uppstår i tullhanteringen, även i situationer där det inte föreligger någon risk för skattebortfall, kan dagens regler leda till inlåsningseffekter och i praktiken till dubbelbeskattning. Detta kan medföra betydande ekonomiska konsekvenser för företag.
Genom att möjliggöra avdragsrätt, eller skapa förutsättningar för vidarefakturering av importmomsen, minskar risken för oväntade kostnader och ekonomiska svårigheter till följd av mindre eller oavsiktliga misstag i importprocessen. En sådan förändring skulle bidra till att stärka förutsättningarna för ett konkurrenskraftigt näringsliv och sysselsättning i Sverige.
Vidare skulle ett utökat avdragsrättssystem bättre spegla grundprincipen i momslagstiftningen, där momsen i slutändan ska bäras av konsumenten och inte utgöra en kostnad för företagen.