Skapa möjlighet för andra än veterinärer att utbilda sig för att genomföra ultraljudsundersökningar inför semination av hästar

Beskrivning av problemet

I dagsläget får endast veterinärer göra vissa typer av medicinska insatser på hästar, samtidigt som det finns en brist på veterinärer. Innebörden av bristen på veterinärer och effekter för hästnäringen behandlas bland annat i SOU 2025:58 En stärkt hästnäring (kallad ”Hästutredningen”).

Utöver den generella bristen på veterinärer råder en särskild brist på praktiserande veterinärer med seminkompetens. Hästavel bedrivs i Sverige antingen med naturlig betäckning, artificiell insemination eller embryotransfer.

Den artificiella inseminationen dominerar både för de varmblodiga travhästarna och inom ridhästaveln. För att bedriva avel med artificiell insemination krävs att hästföretagare har en stationsveterinär (den veterinär eller organisation som anges i Jordbruksverkets tillstånd för seminverksamhet) som ansvarar för den veterinärmedicinska verksamheten.

Då det råder brist på praktiserande veterinärer med seminkompetens i Sverige försöker hästföretagare lösa detta problem genom att använda utländska veterinärer. Det finns svårigheter kopplade även till denna lösning, då det råder brist på veterinärer i stora delar av EU och det kan vara svårt att få tillräckliga referenser.

Denna brist på praktiserande seminveterinärer leder till att seminstationer stänger ner och hästföretagare får allt längre att åka med sina ston för inseminering. Detta leder i sin tur till ökade kostnader i form av transporter och personalkostnader samt ökade utsläpp. Arbetet som seminveterinär är mycket arbetsintensivt under vår och sommar. Ston som skall insemineras undersöks ofta, var 6–8 timme, för att insemination skall ske vid mest optimal tidpunkt. Arbetet är svårt att kombinera med att arbeta inom annan veterinärverksamhet under resterande del av året. Det mest intensiva arbetet infaller ofta under semestertider.