Ta bort kravet för gödslingsplanering för jordbruksföretag med högst 10 hektar åkermark

Beskrivning av problemet

Det svenska regelverket bygger på EU-direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, det så kallade nitratdirektivet. Syftet med direktivet är att skydda vattenkvaliteten inom EU genom att förhindra att nitrater från jordbruket förorenar grund- och ytvattnet, samt att främja användningen av goda jordbruksmetoder.

Direktivet är implementerat i svensk lag genom Jordbruksverkets föreskrifter, SJVFS 2004:62, som beskriver att tillförseln av kväve via gödselmedel behöver beräknas för att inte överstiga den mängd som för avsedd gröda kan anses vara nödvändig. Dokumentationskravet tillkom efter att EU-kommissionen framfört ett antal synpunkter på det svenska genomförandet av nitratdirektivets åtgärdsprogram och påtalat att regelverket i några fall bör förtydligas och i andra fall kompletteras med ytterligare eller förstärkta krav.

Som medlemsstat i EU har Sverige åtagit sig att identifiera särskilt känsliga områden och att upprätta samt genomföra åtgärdsprogram för dessa. Enligt nitratdirektivet ska kvävetillförseln i nitratkänsliga områden beräknas, bedömas och dokumenteras.

Vad är problemet?
Idag är alla jordbruksföretag inom nitratkänsliga områden, oavsett storlek och produktionsinriktning, skyldiga att upprätta en växtodlingsplan som bland annat innehåller dokumentation om grödans kvävebehov. För små lantbruksföretag med stor andel vallodling (gräs, klöver och andra fleråriga foderväxter som används främst till foder för betesdjur) och låg djurtäthet innebär kravet ofta en administrativ insats som upplevs ge liten eller ingen miljönytta.

Många av dessa mindre verksamheter är deltids- eller fritidsjordbruk (dvs. är lantbruksfastigheter som används för jordbruksändamål och är i beskattningshänseende en näringsfastighet), där kravet om beräkning och dokumentation ska hanteras på ledig tid utöver det dagliga arbetet med djurskötsel och brukande av mark. Denna typ av administration upplevs ofta som onödigt betungande och kan skapa oro för att göra misstag som leder till ekonomiska sanktioner. Idag är kravet på växtodlingsplan från 1 hektar men den administrativa bördan är fortsatt stor för mindre gårdar.

Existerande undantag

Lantbruksföretagets storlek nämns inte uttryckligen i EU-direktivet, men det framgår att det finns möjlighet att tillämpa olika åtgärdsprogram för olika områden eller delar av områden. I Sverige finns redan olika krav på lagringskapacitet beroende på djurhållningens storlek i regelverk som också har koppling till nitratdirektivet. Med lagringskapacitet menas det volymutrymme som behövs för att lagra gödsel från djur under en viss tid, för att sedan kunna sprida den när det är miljövänligt. Mot denna bakgrund bör det vara möjligt att införa differentierade krav på dokumentation, baserat på arealstorlek och eventuellt i kombination med växtodlingsinriktning. Liknande undantag för små gårdar finns i andra länder. Danmark har en gräns på 10 ha och Tyskland har en gräns på 15 ha.

Idag finns det redan vissa undantag för mindre verksamheter i den lagstiftning som berör gödselhantering, SJVFS 2004:62, även inom nitratkänsliga områden. Följande några exempel:

• Jordbruk med högst 2 djurenheter behöver inte uppfylla kraven på ett visst antal månaders lagringskapacitet för stallgödseln.
• I nationell lagstiftning finns undantag för jordbruk med högst 10 djurenheter vad gäller kravet att sprida maximalt 22 kg fosfor per hektar från organiska gödselmedel i den del som rör gödsel från egna djur.