Tillämpning av 7 a § i prisinformationslagen (PIL) för dagligvaruhandeln

Regelverk:

  • 7 a § prisinformationslagen (2004:347)
  • 11 § marknadsföringslagen (2008:486)
  • Art. 6a Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter

Verksamhet:

  • SNI-kod 47 – Detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar

Beskrivning av problemet

Konsumentverket anger i sitt ställningstagande KOVRS 2023:1 (och dess ersättare KOVRS 2025.1) att det tidigare lägsta priset på en produkt ska anges i omedelbar närhet till det nedsatta priset vid varje tillfälle som en prissänkning påstås eller om en konsument ges intrycket att en produkt är prissänkt. Det innebär att det lägsta priset under de senaste 30 dagarna nu måste anges direkt vid priserbjudandet exempelvis i reklamblad samt i butik.

I ett tidigare ställningstagande från Konsumentverket om prisinformation från 2018 angavs att det enligt prisinformationslagen (PIL) inte krävs att prisinformation anges i marknadsföring. Detta gäller om ett företag enbart gör reklam för en produkt utan att direkt tillhandahålla den till konsument vid marknadsföringstillfället. Med att tillhandahålla menas, enligt förarbetena till PIL, att konsumenten i princip omedelbart ska kunna köpa varan vilket är normalfallet om varan finns i exempelvis en butik, i et skyltfönster eller i omedelbar anslutning till säljstället.

Detta medför en rad praktiska svårigheter för handeln och kan få negativa konsekvenser för konsumenterna:

  • Kommunikation via fysiska reklamblad försvåras då denna ofta innehåller tillfälliga prissänkningar på varor. Detta kan resultera i att de fysiska reklambladen minskar vilket i sin tur kan resultera i att vissa kundgrupper går miste om erbjudanden.
    • Reklamblad skickas som regel ut centralt från en butikskedja varje vecka för att bland annat presentera olika erbjudanden. Butiker inom samma butikskedja säljer likvärdiga varor och har liknande sortiment. Samma vara kan samtidigt ha flera hundra olika priser inom samma butikskedja och det blir därför komplicerat att ange tidigare lägsta pris för varje annonserad vara för hundratals butiker.
    • Produktion av reklamblad kräver lång framförhållning och kampanjmaterial behöver färdigställas flera veckor innan distributionen/publikation sker. Under denna period kan priser förändras.
    • För att möjliggöra olika kampanjer i olika områden kan det bli nödvändigt att skräddarsy reklambladen för specifika butiker eller geografiska områden. Detta medför ökade kostnader, bland annat för tryck och distribution.
  • Det finns en risk att populära produkter kampanjas mer sällan vilket kan leda till färre kampanjer totalt. Detta då bestämmelsen i 7a § PIL i kombination med Konsumentverkets ställningstagande kan innebära en risk för att produkter som har prissänkts under de senaste 30 dagarna inte kan kampanjas av butiker.
  • Butikerna komma att minska antalet kampanjerbjudanden och i stället erbjuda så kallade multipriser framför kampanjer för att komma runt administrationen av priser som krävs i dagsläget. Detta kan leda till sämre erbjudanden för kunderna samt driver matsvinn hos hushållen.
  • Butikerna får en ökad administrativ börda då de behöver genomföra regelbundna prisbevakningar vilket enligt lag ska innehålla ett gällande kampanjpris, jämförelsepris, ordinariepris och ett lägsta pris under de senaste 30-dagarna i hela landet. Detta är extra utmanande inom dagligvarubranschen eftersom priserna på livsmedel tenderar att fluktuera mer frekvent än i många andra branscher.
  • Marknadsföringslagen innehåller ett undantag i 11 §, som anger att prisinformation endast behöver lämnas i den utsträckning som är lämplig för det aktuella mediet, särskilt när det finns begränsningar i utrymme eller tid. Detta undantag har tillämpats på varor med en hållbarhet som är kortare än 30 dagar. En problematik med detta undantag är att det kan vara svårt att avgöra om vissa färskvaror faktiskt har en hållbarhet som överstiger 30 dagar. Exempelvis kan frukt och grönsaker ibland hålla längre än 30 dagar, men de kan också ha ett kortare utgångsdatum beroende på hur länge de har lagrats innan de når butikerna. Denna osäkerhet ökar komplexiteten för näringsidkare i dagligvarubranschen att avgöra när undantaget är tillämpligt. Det kan skapa osäkerhet vid bedömningen av vad som krävs enligt lagen.

Förenklingsförslag

Primärt förenklingsförslag:
Exkludera livsmedelsvaror från 7 a § i prisinformationslagen. Anledningen är att priserna på livsmedel fluktuerar betydligt mer än priserna på många andra produkter, vilket skapar särskilda utmaningar för dagligvarubranschen. Den ursprungliga problematiken som reglerna syftar till att motverka, så kallade bluffreor, med vilseledande prissättning har främst rört sällanköpsvaror såsom hemelektronik där fiktiva prissänkningar historiskt har varit mer frekventa än för dagligvaror.

Alternativt förslag:
Reklamblad bör omfattas av undantaget i 11 § marknadsföringslagen, med hänvisning till den administrativa börda det innebär att hantera samt att det inte finns tillräckligt med utrymme för att redovisa varje produkts tidigare lägsta pris på ett tydligt sätt på reklamblad. Detta påverkar samtliga branscher som skickar ut reklamblad men dagligvaruhandeln skickar ut dem mer frekvent. Utöver det så finns det en risk för att tidigare lägsta pris inte kommer stämma med anledning av dynamisk och fri prissättning. I praktiken anger butiker redan det tidigare lägsta priset som tillämpats under de senaste 30 dagarna vid försäljningsstället, exempelvis direkt på hyllkanten eller vid varan i butiken.

Bedömd effekt av förslaget

Effekt av primärt förslag:

Exkludering av livsmedel i Prisinformationslagen 7 a § skulle förenkla regelefterlevnad och innebära minskade kostnader för många företag. Dels så skulle färre resurser behövas för att bevaka priser, dels mindre kostnader för att producera fysiska reklamblad. En sådan anpassning skulle minska den administrativa belastningen och samtidigt göra det möjligt att fortsatt använda reklamblad som marknadsföringskanal.

Vid ett genomförande av förenklingsförslaget så skulle konsumenterna få bättre erbjudanden samt att matsvinnet skulle minska. Utöver detta så gynnas ensamhushåll extra mycket då de inte köper multiprisvaror i samma utsträckning. Prisinformationen skulle fortfarande tillhandahållas men endast i butik, där den kan vara mer aktuell och relevant i själva köpsituationen. Det innebär att konsumentens möjlighet till informerade val bevaras, samtidigt som regelverkets krav kan uppfyllas på ett mer praktiskt sätt.

Effekt av det alternativa förslaget:

Genom att tillämpa undantag för tryckta reklamblad skulle den administrativa bördan för butikerna minska, men samtidigt säkerställa att konsumenterna får all relevant prisinformation i direkt anslutning till köptillfället.